Ja då var man hemma från att ha flängt runt i den stora huvudstaden en hel dag!
8 timmar hade jag och min gode vän Simon Bergstrand valt att spendera i Stockholm. Och som alltid när vi umgås så slutar det med att vi sitter och drar i oss öl på nån engelsk-inspirerad pub. Men det är väl det som är livet, eller hur?
Så vad ska jag tala om idag? Jo, jag ska ta upp ett ganska (enligt mig själv) intressant ämne, d.v.s. alla dessa "Dagens..." som dyker upp i bloggar här och var. En hel del även i mina wc-bröders bloggar. Det kan vara allt ifrån "Dagens favoritlåt" till "Dagens bastu-anekdot", eller som i Kalles utsökta blogg: "Dagens Danne Lind". Listan kan göras lång!
Självklart känner jag att även jag behöver en "Dagens..." som kännertecknar mig som karaktär, precis som Kalles "Dagens Danne Lind" kännetecknar honom som en man med grepp om verkligheten, och ett snille när det kommer till analyser av, just, Danne Lind.
Så därför tänkte jag göra en lista över eventuella kandidater till att bli just MIN "Dagens...". Jag kommer att bifoga alternativ och sen ett exempel på hur just detta alternativ skulle sett ut om det hade varit min "Dagens..." idag!
Bäst att jag sätter igång!
Alternativ nummer 1: "Dagens Bibelcitat"
Då jag har fattat tycke till tidernas näst mest lästa bok (god tvåa till IKEA:s produktkatalog - signerad Ingvar Kamprad) känner jag att den borde få ta en liten del i mitt nyfunna bloggande. Man upptäcker så mycket mer om Judendom och Kristendom när man läser Bibeln att man känner att man bör dela med sig av sin visdom! Så, här följer exemplet;
Exempel nummer 1; Dagens Bibelcitat: "De ropade till Lot: 'Var är männen som kom till dig ikväll? Skicka ut dem till oss, vi skall ligga med dem' " Första Moseboken, vers 19, rad 5.
Som sagt i rubriken till mitt förra inlägg; så kan det gå när inte haspen är på. Detta är ett bibelcitat som starkt visar vad man ansåg om homosexuella på den tiden, och främst om dom som bodde i Sodom och Gomorra. Denna prikära situation inträffar när gud sänder två änglar till Sodom för att undersöka om det finns EN enda rättfärdig man i staden. Den manliga befolkningen i staden fattar tycke för dom två ståtliga änglarna, och bestämmer sig för att inleda ett gammalt, hederligt gang-rape. Som en kul sällskaps-grej, männen i Sodom emellan. Lot, som nämns i citatet, är just den ENDA rättfärdige mannen i Sodom, och han bestämmer sig för att skydda änglarna genom att (på ett gästfritt sätt) bjuda ut sina två oskulder till döttrar istället.
Och där lämnar jag en cliffhanger! (För det kanske skulle vara gott för er alla att ta er en titt i denna underbara bok)
Alternativ nummer 2: "Dagens kvinna," eller varför inte "Dagens önskeligg".
Tjejer har en tendens att vara mer kräsna i deras val av kopulerings-partner, medans vi killar inte är så jäkla noga. För oss räcker det liksom med ett sjysst utseende och lite av en "let's go"-attityd! Vi går liksom och kollar in kvinnfolk lite här och var.
Exempel nummer 2: "Dagens önskeligg: Duffy! Och då menar jag inte den svarta badankan på crack som så ofta syns i looney toons-sketcher (han hette väl Daffy kanske?), utan den fagra Walesiska sångerskan Duffy, som slog igenom med den härliga låten "Mercy". Denna kvinnas svartmålade ögon och välvilja gentemot löst sittande tank-tops har fått mina hormoner att agera ut fullständigt! En sån charm, en sån flärd, vilken magi! Jotack!
Alternativ nummer 3: "Dagens trevliga bekantskap"
Ibland träffar man helt enkelt nytt folk, eller så upptäcker man att folk som man haft låga fördomar om egentligen är riktigt toppenfolk! Då gör man en småformell ursäkt i bloggen genom detta alternativ!
Exempel nummer 3: "Dagens trevliga bekantskap: stekiga, bratiga STOCKHOLMARE! Visst finns det rötägg, men vafan, dom ser bara farliga ut, men om man snackar med dom som kan se ut som riktiga stekargrabbar så kan man få reda på att dom verkligen är riktigt trevliga! Inte mindre än 3 gånger denna vecka har jag haft trevliga interaktioner med brat-pojkar ifrån den kungliga huvudstaden! Det är nästan skrämmande mycket.
Jag återkommer antagligen med fler alternativ, allteftersom jag kommer på dom!
Kom gärna med åsikter om vilken jag bör välja!
fredag 31 oktober 2008
torsdag 30 oktober 2008
Såhär kan det gå när inte haspen är på
God förmiddag, medmänniskor!
Trots att bloggning kändes som ett snabbt övergående fenomen har det ändå klamrat sig fast under en stor del av vårat älskade tvåtusental. Och även fast mina åsikter om bloggar, och människorna i dom, inte har varit mer än ett råbarkat hat mot Blondinbella och blandade känslor för bröderna Schulman, så bestämde jag mig för att prova mig på att sköta en blogg.
Det började med att jag läste Olles och Johans blogg och tänkte: "Fan, grabbarna kan ju verkligen få igång nånting". Dom drev friskt med sig själva och sin omgivning och valde som ambition att nå upp till Alex Schulman- och Blondinbella-status som dom mest besökta bloggarna i Sverige (en ambition som utan en smula självdistans och en glimt i ögat skulle vara ungefär som att sträva efter att ha den grovast infekterade varbölden i distriktet). Men tack vare grabbarnas inriktning på det hela så funkar det väldigt bra!
Ett par dagar efter att jag börjat läsa dom två ovan nämnda bloggarna, så såg jag att en annan man hade anslutit sig till brödraskapet; Kalle. Jag kände till Kalles goda kunskaper inom skrivandet sen tidigare, och följde hans första två-tre inlägg med ett leende på läpparna.
Så jag kände att jag var tvungen att gratulera Kalle till den trevliga bloggen som han hade knatat ihop, och i samband med detta gratulerande så frågade han mig om inte jag också skulle ansluta mig till det bloggande brödraskapet. Jag sa att det skulle vara trevligt, men eftersom att jag ville ta en lugn approach till det hela och inte verka för framfusig med mina förfrågningar så tog jag det lugnt och sa: "Kanske". Men sen så träffade jag Kalle på Church Street (ytterst trevlig restaurang med cowboy-tema, beläget nästan mitt i Gävle) igår kväll, och han frågade än en gång om jag inte skulle ta och joina brödraskapet. Och då sa jag (med diverse förfriskningar innanför överrocken) att jag vänligt men bestämt accepterade denna förfrågan, men att jag ville att han skulle ta detta med Olle och Johan först.
Sagt och gjort, Kalle tog sig direkt från Church Street, hem till Olle och Johan (Johan är på besök i detta område för tillfället, då han annars bor i Oskarshamn) och tog upp ämnet med dom.
Dom accepterade, och idag skriver jag mitt första inlägg som del av brödraskapet.
Hur känner jag då Olle, Johan och Kalle?
Olle var grabben med bondgården när jag var liten! När man kom till Olles familjs bondgård (eller fäbod eller nåt sånt, har ingen koll på farmen-lingot) så fick man uppleva det som våra förfäder upplevde som barn. Man fick klappa kossor, baka pinnbröd och bete sig gammaldags i största allmänhet!
Ett gammalt minne jag har av Olle är att han och Johanns Kuremyr stal min Bayern München-mössa när jag gick i 5:an och dom gick i 6:an, och det hela resulterade i att jag brottade ner Olle och han började gråta.
Johan är en nyare bekantskap, jag lärde känna honom via hans amatör-lokalradio som var en ren fröjd att lyssna på. Mitt intresse för radion ledde till att vi började diskutera på MSN, och vi blev vänner. Och som en god vän till resten av medlemmarna i bandet jag spelar i, och som en välmeriterad basist, så är han ganska högt upp på listan över önskade basister i bandet!
Kalle var kolikbarnet på föräldragruppen när vi var spädbarn, killen som stötte på kassörskan på McDonalds när vi var 10 år gamla, killen som bjöd på mackor med sylt när man hjälpt honom i GTA3, killen som står för 50% av den konstnärliga installationen: "Ghetto Storvik", killen som är en av dom musikaliska motorerna i Storviks enda dansband! En störtskön kille helt enkelt.
Och jag, jag är Viktor Bergström, sångare och gitarrist i bandet Argos Action (Med en vinst i den lokala musiktävlingen Local Heroes som största merit) och student på Restaurangskolan i Bessemergymnasiet, Sandviken. Ni kommer antagligen lära känna mig mer i fortsättningen!
Nog sagt!
P.S. Jag bör lägga till att det finns en medlem till i WC-gänget som jag inte fick höra talas om förrän nu! Robin var namnet! Hälsa på där!
Trots att bloggning kändes som ett snabbt övergående fenomen har det ändå klamrat sig fast under en stor del av vårat älskade tvåtusental. Och även fast mina åsikter om bloggar, och människorna i dom, inte har varit mer än ett råbarkat hat mot Blondinbella och blandade känslor för bröderna Schulman, så bestämde jag mig för att prova mig på att sköta en blogg.
Det började med att jag läste Olles och Johans blogg och tänkte: "Fan, grabbarna kan ju verkligen få igång nånting". Dom drev friskt med sig själva och sin omgivning och valde som ambition att nå upp till Alex Schulman- och Blondinbella-status som dom mest besökta bloggarna i Sverige (en ambition som utan en smula självdistans och en glimt i ögat skulle vara ungefär som att sträva efter att ha den grovast infekterade varbölden i distriktet). Men tack vare grabbarnas inriktning på det hela så funkar det väldigt bra!
Ett par dagar efter att jag börjat läsa dom två ovan nämnda bloggarna, så såg jag att en annan man hade anslutit sig till brödraskapet; Kalle. Jag kände till Kalles goda kunskaper inom skrivandet sen tidigare, och följde hans första två-tre inlägg med ett leende på läpparna.
Så jag kände att jag var tvungen att gratulera Kalle till den trevliga bloggen som han hade knatat ihop, och i samband med detta gratulerande så frågade han mig om inte jag också skulle ansluta mig till det bloggande brödraskapet. Jag sa att det skulle vara trevligt, men eftersom att jag ville ta en lugn approach till det hela och inte verka för framfusig med mina förfrågningar så tog jag det lugnt och sa: "Kanske". Men sen så träffade jag Kalle på Church Street (ytterst trevlig restaurang med cowboy-tema, beläget nästan mitt i Gävle) igår kväll, och han frågade än en gång om jag inte skulle ta och joina brödraskapet. Och då sa jag (med diverse förfriskningar innanför överrocken) att jag vänligt men bestämt accepterade denna förfrågan, men att jag ville att han skulle ta detta med Olle och Johan först.
Sagt och gjort, Kalle tog sig direkt från Church Street, hem till Olle och Johan (Johan är på besök i detta område för tillfället, då han annars bor i Oskarshamn) och tog upp ämnet med dom.
Dom accepterade, och idag skriver jag mitt första inlägg som del av brödraskapet.
Hur känner jag då Olle, Johan och Kalle?
Olle var grabben med bondgården när jag var liten! När man kom till Olles familjs bondgård (eller fäbod eller nåt sånt, har ingen koll på farmen-lingot) så fick man uppleva det som våra förfäder upplevde som barn. Man fick klappa kossor, baka pinnbröd och bete sig gammaldags i största allmänhet!
Ett gammalt minne jag har av Olle är att han och Johanns Kuremyr stal min Bayern München-mössa när jag gick i 5:an och dom gick i 6:an, och det hela resulterade i att jag brottade ner Olle och han började gråta.
Johan är en nyare bekantskap, jag lärde känna honom via hans amatör-lokalradio som var en ren fröjd att lyssna på. Mitt intresse för radion ledde till att vi började diskutera på MSN, och vi blev vänner. Och som en god vän till resten av medlemmarna i bandet jag spelar i, och som en välmeriterad basist, så är han ganska högt upp på listan över önskade basister i bandet!
Kalle var kolikbarnet på föräldragruppen när vi var spädbarn, killen som stötte på kassörskan på McDonalds när vi var 10 år gamla, killen som bjöd på mackor med sylt när man hjälpt honom i GTA3, killen som står för 50% av den konstnärliga installationen: "Ghetto Storvik", killen som är en av dom musikaliska motorerna i Storviks enda dansband! En störtskön kille helt enkelt.
Och jag, jag är Viktor Bergström, sångare och gitarrist i bandet Argos Action (Med en vinst i den lokala musiktävlingen Local Heroes som största merit) och student på Restaurangskolan i Bessemergymnasiet, Sandviken. Ni kommer antagligen lära känna mig mer i fortsättningen!
Nog sagt!
P.S. Jag bör lägga till att det finns en medlem till i WC-gänget som jag inte fick höra talas om förrän nu! Robin var namnet! Hälsa på där!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
