SVENSK STORMAKTSTID
En utvärdering
När Gustav II Adolf kom till makten efter sin faders död så satt han i en knivig situation. Sverige stod inför konflikter på tre fronter, mot Polen, Danmark och Ryssland. Gustav II var en impulsiv och energisk person, och turligt nog föreföll det sig som så att han inledde ett typ av gemensamt ledarskap med rikskansler Axel Oxenstierna, vilket blev en kombination som kan ha varit det mest effektiva ledarskapet i Sveriges historia. Administration, handel och näringsliv förbättrades i rasande fart. Vid västerhavet grundades Göteborg. Samtidigt inleddes en upprustning av krigsmakten. Man utökade armén genom utskrivningar av bondesoldater vilka organiserades i landskapsregementen. Flottan förstärktes med nya och större fartyg varav det berömda regalskeppet Wasa skulle ha varit ett. Anledningen till upprustningen var att det trettioåriga kriget härjade i Tyskland, och Sverige fick till sist gå in och försvara protestantismen och förhindra en enad tysk stormakt.
Fälttåget blev en framgång och iochmed framgången och Gustav II's vassa militära sinne slipades den svenska armén till perfektion och ryktet fick sig en rejäl skjuts då man segerrikt klarade av ett fälttåg i södra Tyskland samtidigt som man var ansatt från tre fronter. Gustav II fick då ambitionen att nå en ledarställning i ett storprotestantiskt statsförbund i Norra Europa. Enkelt uttryckt ville han bli en typ av "Kejsare", och utgöra en motpol mot den katolske kejsaren i Wien. Detta misslyckades dock då Gustav II stupade, 37 år gammal, i Slaget vid Lützen den 6 november 1632.
Tronen togs över av Gustavs sexåriga dotter Christina, som vid 27 års ålder abdikerade och konverterade till katolicism. Vid abdikeringen överläts kronan till Christinas kusin, och tidigare trolovade, Karl X Gustaf.
Då Karl X inte var ättling till Christina så markerade hans tronfölje en ny dynasti i den svenska kungahistorien. Den nya kungen visade sig vara näst intill lika effektiv som sin morbror Gustav II, och bedrev ett (till en början) lyckat fälttåg i Polen. När fälttåget väl körde fast såg dansken sin chans och förklarade krig mot det försvagade Sverige. Karl X tågade direkt upp från polen mot Jylland som ockuperades. För att komma över till de danska huvudöarna och få ett avgörande krävdes dock sjötransport i form av en flotta som Sverige inte besatt. Förhandlingar inleddes direkt med England som dock nekade. Då såg Karl en möjlighet till seger iochmed den exceptionellt kalla vintern som möjliggjorde en marsch över dom nu frusna Lilla och Stora Bält, vars strömma och salta vatten sällan fryser. Marschen över Lilla Bält till Fyn lyckades och den 13 kilometer långa marschen över Stora Bält inleddes.
År 1654 tågade Karl X Gustav med sin här över Stora Bält och tack vare den riskfyllda chansningen som helt satte dom danska trupperna ur spel säkrades därmed Sveriges genom tiderna viktigaste seger, och positionen som den starkaste makten i norden. I fredsförhandlingen som följde, den såkallade Roskildefreden, så fick Sverige bl.a. Skåne, Blekinge och Halland, och fick därför kontroll över hela det Svenska fastlandets kuststräcka från väst till öst.
Karl X Gustav fick lunginflammation efter en riksdag i Göteborg, och dog senare, 37 år gammal. Tronen gick till hans fyraåriga son Karl XI Gustav, dock fick en tillfällig förmyndarregering sättas in, under ledning av rikskansler Gabriel de la Gardie. Förmyndarregeringen var till skillnad från Gustav II och Karl X inte expansionslystna, och slöt därför fred med samtliga grannländer. Statsinkomsterna var dock för små för att man skulle kunna sluta bedriva krig utan hjälp, så man vände sig till Frankrike som erbjöd ekonomisk påskjuts mot att Sverige lovade att gå in i krig på Frankrikes sida i orostider.
Oturligt nog så blev Sverige efter ett par år tvungna att skicka militär till Nordtyskland för att hjälpa Frankrike. Detta innebar att svenskarna fick slåss för någon annans sak, helt utan egen vinning. Detta hade sin inverkan på moral, och svenskarna led förluster. Vilket fick ett hämndlystet danmark att invadera Skåne än en gång. När man väl tryckt tillbaka den danska invasionen var Karl XI sjutton år och myndig, och bedrev ett internt krig mot regeringen och dom adelsmän som låg bakom det undermåliga förmyndarstyret. Detta ledde till att högadelns enorma marker gick till kronan, vilket gav ekonomi och resurser till en ny krigsrustning och även det nya indelningsverket.
Indelningsverket innebar att utöver dom runt 30 000 man som Sverige redan hade utplacerat i garnisoner och fästningar som professionella soldater kompletterades med 40 000 man till, som var tränade och stridsberedda bönder helt enkelt. Dom indelta männen fick namnet Karoliner, efter det latinska namnet för Karl: Carolus. Detta innebar att Sverige fick en, enligt folkmängd, jämförelsevis dubbelt så stor armé som andra länder hade vid den tiden (och soldater som var jämförbara med andra länders elitstyrkor), och till ett relativt billigt pris.
Villkoren var på Karl XII:s sida när han tog över kronan efter sin far vid 14 års ålder. Sverige var den nordiska stormakten och hade en av Europas bästa arméer. Men grannländerna såg sin chans att kuva Sverige nu när en sån ung konung hade makten, så dom ingick ett angreppsförbund. I detta deltog den danske kungen Frederik IV, Polens kung August II, och ryske tsaren Peter I. Alla dessa hoppades på expansionsmöjligheter på det svensk-finska rikets bekostnad. Juni 1700 inleddes anfallet, och blev en knivig situation för Sverige i form av ett trefrontskrig. Men tack vare Karl XI:s militära reformer så befann sig försvarsmakten i bättre skick än någonsin förut, dessutom hade Sverige vissa allierade.
Man började med att kuva danskarna, vilket gick som en dans tack vare en engelsk-nederländsk flotta som fraktade den Svenska armén rakt in i Köpenhamn. Med tanke på dom allierade så fortsatte man inte kampanjen i Danmark, och vände sig därför österut mot ryssarna, som belägrade staden Narva med en armé på 35 000 man. Sverige genomförde slaget vid Narva med bravur, trots att man bara hade en tredjedel av den manskraft som ryssarna framförde.
Den Karolinska armén hade verkligen bevisat att det var den starkaste armén i norden på den tiden, genom att vinna två kampanjer i svåra situationer (I Köpenhamn var det landstigning på försvarad kust, i Narva var det angrepp på en förskansad fiende i extrema vinterförhållanden och i underläge) på två helt olika ställen i Europa, med bara 4 månaders mellanrum.
Vid det här laget var Sverige en nordisk metropol, och en makt som diplomater försökte fjäska till sig allianser med. Karl XII visade dock inget intresse, hans enda mål var att tåga in i Ryssland. Det ryska fälttåget blev som känt en lång, utdragen besvikelse, med Karl XII:s död som följd.
Karl XII:s död brukar markera det egentliga slutet på den Svenska stormaktens fall. Han lämnade ingen arvinge efter sig, så systern Ulrica Eleonora fick ta över tronen, och ledningen i Sverige återgick till en form av mer representativ monarki med ett parlament som satt med den egentliga makten, till skillnad från på krigarkungarna Gustav II Adolf, Karl X, Karl XI och Karl XII:s tid.
Viktor Bergström, HR3:1A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar